Hur empati och mod kan rädda liv

Vad är empati.

Enligt wikipedia är det:

”Empati (sökande till kärlek) betecknar förmågan att uppleva och förstå andra kännande individers känslor. Empatibegreppet är nära besläktat med inlevelse och medkänsla. Empati handlar om en psykisk förmåga att förstå en annan person utifrån personens egen uppfattning om sig själv, vare sig man håller med eller inte; till exempel en psykolog kan ha empati med en brottsling utan att bli likadan eller vara likadan.

Empati är en komplex psykisk process som innebär

1. att känna vad den andre känner (affektiv empati)
2. att förstå vad den andre känner (kognitivempati)
3. en mekanism som kan avgöra från vem (själv/annan) känslan härrör (empatisk precision).

De här tre mekanismerna anses vara tätt sammanflätade och beroende av varandra för att empati ska ske. Ibland inkluderas även en fjärde aspekt av empati:

1. att besvara den andre med en medkänsla och vänlig intention (empatisk omtanke)”

Att vara empatisk påträngande

Jag fick veta att en vän till mig återfått sin cancerdiagnos och att oddsen inte var goda. Det var inte så lätt att veta vad som var rätt att göra då, skulle jag besöka familjen eller stör jag bara? Då jag vill leva som jag lär fick jag övervinna rädslan för att bli avvisad. Jag åkte hem till familjen och tog med ostbågar som jag vet att de gillar. De öppnade och släppte in mig. Det finns inga rätta ord att säga till en person som fått en dödsdom men det var både befriande och skönt att få prata på riktigt. Trots allt. För några månader sedan gick vännen bort och jag fortsätter att besöka vännens partner med jämna mellanrum. Är empatisk påträngande helt enkelt.

Vi kan alla våga vara empatisk påträngande och våga fråga hur det är, på riktigt? Att våga lyssna på svaret. Att våga vara kvar i det svåra, tillsammans. Tills det blir bättre. Tills vi ser den blå himmeln igen. För den finns ju där, bakom molnen. THIS TOO SHALL PASS.

När vi drabbas av utmaningar i livet behöver vi varandra och vi behöver empati. Och mod.

Mod att våga.

Att våga fråga, våga lyssna, våga agera som medmänniska men också våga berätta för en annan människa vad vi bär på. Att våga visa sig sårbar, våga be om hjälp och våga ta emot den.

Lättare sagt än gjort, jag vet! Jag tränar på att be om hjälp, att vara sårbar och att våga lita på processerna som pågår.

Jag tror på att vi behöver varandra. Jag tror på snällhet. Jag tror på omtanke. Jag tror på relationer. Jag tror på att vi behöver träna på vår empatiska förmåga.

Det börjar med mig. Det börjar med dig.

Små omsorger gör stor skillnad.

Den här veckan köpte jag en tavla. En tavla som känns som jag. Det var inte mig Ingela Johansson tänkte på när hon målade den men den har blivit min. Ingela är även en fin vän.

Så här skrev Ingela om tavlan: ” Kvinnan på tavlan är stolt, modig och sårbar samtidigt. Så är hon färgstark.” Tavlan ger mig mod.

Våga fråga. Våga lyssna. Våga agera.