10 oktober- Världsdagen för psykisk hälsa

Världsdagen för psykisk hälsa är nu på onsdag. Ett blogginlägg om vikten av mental hälsa året om.

Under min tid som personlig handläggare på Försäkringskassan mellan åren 2008-2013, där jag arbetade med sjukförsäkringen, blev jag medveten om hur utbredd den psykiska ohälsan är. Begreppet psykisk ohälsa har blivit lite problematisk för mig men med psykisk ohälsa hänvisar jag till Folkhälsomyndighetens definition: ”Psykisk ohälsa kan handla om allt från tillfälliga besvär av oro, nedstämdhet eller sömnbesvär till svårare psykiska sjukdomar som ångest eller depression. Det som kännetecknar psykisk ohälsa är att den påverkar välbefinnandet och hur man fungerar i vardagen.”

Vid tiden på Försäkringskassan var ungefär 40 % av de längre sjukskrivningarna kopplade till stress och psykiatriska diagnoser. Sedan dess har problemet bara växt, och den 10 oktober uppmärksammas detta globalt genom Världsdagen för psykisk hälsa – en viktig påminnelse om att vi måste arbeta för bättre psykisk hälsa året om.

Förenta nationerna (FN) instiftade Världsdagen för mental hälsa 1992, och den 10 oktober har sedan dess varit en dag för att sprida information och minska det sociala stigmat kring psykisk ohälsa. Varje år sedan 2013 har Världshälsoorganisationen (WHO) organiserat en global kampanj för World Mental Health Day, med syfte att uppmärksamma detta allt mer påtagliga folkhälsoproblem.

Psykisk ohälsa är ett växande samhällsproblem, och arbetsrelaterad stress är en stor bidragande faktor. En ny undersökning från Avonova, en av många företagshälsor, visar att 53 procent av svenskarna upplevt psykiska besvär kopplade till arbetet under det senaste året, och bland kvinnor är siffran ännu högre – hela 62 procent. Detta inkluderar ångest, depression och utmattning, och situationen är särskilt allvarlig för yngre personer där 64 procent rapporterar liknande problem.

En arbetsmiljö som bryter ner oss

Ellinor Bånkestad, psykolog på Avonova, betonar i ett pressmeddelande idag, att det inte räcker att bara uppmärksamma psykisk ohälsa en dag om året. Hon menar att den psykiska hälsan måste vara en del av planeringen på både arbetsplatser och i politiska beslut under hela året. Det instämmer jag i- alla dagar i veckan!

Studien hon hänvisar till visar även regionala skillnader – i Sydsverige har 57 procent upplevt arbetsrelaterade psykiska besvär, medan motsvarande siffra i Övre Norrland är 46 procent. Andra skillnader rör utbildningsnivåer och inkomster. Personer med högskoleutbildning rapporterar högre nivåer av psykisk ohälsa (56 procent) jämfört med de som har en grundskoleutbildning (28 procent). Samtidigt visar det sig att lägre inkomster ofta leder till högre ohälsa, där 58 procent av de med lägst inkomst drabbas jämfört med 49 procent i den högsta inkomstgruppen.

Distansarbete och arbetssektorer påverkar välmåendet

Undersökningen lyfter även fram skillnader mellan privat och offentlig sektor. Inom offentliga verksamheter är det 59 procent som upplevt psykisk ohälsa, jämfört med 49 procent i privata företag. Dessutom påverkar möjligheten till distansarbete den psykiska hälsan. Bland de som kan arbeta hemifrån har 49 procent rapporterat psykiska besvär, medan siffran stiger till 57 procent bland de som inte har den möjligheten.

Året runt-arbete för bättre psykisk hälsa

Att uppmärksamma Världsdagen för psykisk hälsa är ett viktigt steg, men det är bara början. Vi behöver kontinuerliga insatser och åtgärder för att förbättra arbetsmiljöer, öka flexibiliteten och ge stöd till de mest utsatta. Först när psykisk hälsa blir en prioritet varje dag kan vi börja bygga ett samhälle där alla kan må bättre, både på jobbet och i privatlivet.

Låt oss börja med att säga Hej! När vi kommer till skolan eller arbetsplatsen. Hej betyder att jag ser en annan människa. Sen kan vi fortsätta med att säga tack när vi får något under dagen och sen avslutar med ett Hej då! när vi går hem.

Arbetsplatser som har grunden: Se mig, hör mig, bekräfta mig och tyck om mig är en bra start för attt främja psykisk hälsa. Oavsett om du är chef, medarbetare, elev eller pedagog.

Låt den här dagen påminna oss om att arbetet för psykisk hälsa aldrig tar slut.

Vill du rusta dig med hållbar hälsa och psykisk livräddning? Kolla in mina tjänster här: https://niljung.se/utbud/ eller så slår du mig en signal så pratar vi om hur jag kan bidra med ett värde för sin organisation.

Våga fråga! Våga lyssna! Våga agera!

En bild från förra veckans vistelse i Ystad. Där jag hade förmånen att göra mitt meningsfulla arbete-att utbilda i psykisk livräddning= hur vi alla kan rädda liv och minska lidande och få bada! Det var en ynnest att få bo och arbeta på https://www.ysb.se/

Måndagen den 13 september 2021 fick jag ett telefonsamtal som jag aldrig kommer glömma.

Det var en medarbetare på Vy Bus4You som ringde, panik hördes i rösten.

”Det är en tjej här som inte vill leva. Vad ska vi göra?”

Vi hade precis avslutat en fotografering, ett udda uppdrag, och jag hade berättat om mitt arbete som ”livräddare” – att sprida kunskap om psykisk livräddning. Jag svarade snabbt:

”Närma henne försiktigt, jag kommer så fort jag kan.”

Jag sprang från torget tillbaka till tågstationen. På perrongen satt två kvinnor vid var sin sida om en ung kvinna. De hade agerat helt rätt. De hade närmat sig, varit empatiskt påträngande, erbjudit henne en banan och en dricka, och pratade lugnt och stilla med henne. Jag frågade den unga kvinnan om jag fick sätta mig bredvid henne. Det fick jag. Jag förklarade vad jag arbetar med och sa tydligt: ”Du ska inte dö här idag.”

Jag tog fram appen Lumeno och visade ”Reflektionssnurran”, ett verktyg som hjälper till att sortera problem. Jag bad henne markera vad hon brottades med just nu. Hon valde bland annat ”mitt boende”. Det gav mig möjlighet att fråga mer:

”Vad är det med ditt boende som gör att du inte vill leva?”

Hon svarade att hon hade flyttat hemifrån förra veckan och kände sig ensam. Den här situationen är jag van vid att möta, personer som tappat livslusten. Men det kändes så naturligt att visa appen, den blev som en sorts ”psykisk hjärtstartare”. Precis som med hjärt- och lungräddning handlar psykisk livräddning om att vinna tid och skapa utrymme för livsviktiga beslut.

Vi pratade en stund till. Polisen kom, spåret var avstängt. Jag upprepade: ”Du ska inte dö här idag. Nu får du välja: antingen följer du med frivilligt, eller så lyfter vi bort dig. Vi är många här som vill att du ska leva.” Efter en stund gick kvinnan med på att följa med polisen frivilligt. De körde henne till psykakuten. Hur det gått för henne efter det vet jag inte, men jag hoppas att hon har fått rätt vård och stöd, och att hon lever idag.

Jag är så tacksam att jag gjorde det där lite märkliga statistuppdraget med min vän Olle Nilsson den där måndagen för tre år sen. Jag var på rätt plats vid rätt tid och kunde göra skillnad, tillsammans med andra som vågade agera. Vi var flera som vågade vara medmänniskor.

Den 10 september, är det internationella suicidpreventiva dagen.

Det är en dag som påminner oss alla de vi saknar.

2023 dog 1617 i psykologiska olycksfall, eller självmord som är det vanligare namnet på denna katastrof. I ett äldre blogginlägg kan du läsa om varför jag inte vill använda ordet självmord: https://niljung.se/2021/03/10/varfor-jag-inte-vill-anvanda-ordet-sjalvmord/

10 av dessa 1617 personer var mellan 10-14 år.

44 av dessa 1617 var mellan 15-19 år.

93 av dessa 1617 var mellan 20-24 år.

Ta in siffran- 10 barn mellan 10-14 år…

Ingen kan göra allt men alla kan göra nått.

Du behöver inte ha lösningen på en persons problem, men att våga ställa frågan:

”Funderar du på att ta ditt liv?”

…kan rädda liv. Hellre att någon blir arg än att någon dör.

Idag, tre år senare, hänger de fotografier vi tog på stationen i Karlstad. Varje gång jag går förbi och ser bilderna känner jag mig tacksam. Olle är fortfarande gift med Linda och jag är fortfarande gift med Petter.😊

I länken https://lumeno.se/ hittar du Lumeno, appen som numera ägs och förvaltas av Sticky Beat. Den är gratis och finns där appar finns. Prova den gärna och sprid den vidare.🙏

Våga fråga. Våga lyssna. Våga agera.

❤️☀️🌳

Förra lördagen nådde jag ett mål som jag haft under sommaren – att springa hela Tjejmilen i Stockholm.

I mars 2024 åt jag middag med en vän som fick mig att anmäla mig till Tjejmilen. Jag som inte sprungit en mil på kanske 15 år…

Det var en dag full av glädje, stolthet och en del överraskningar. Jag trodde inte att jag hade det i mig, men som jag lärde mig under loppet – kroppen kan mer än man tror, särskilt när man omges av andra som kämpar och peppar en framåt.

Kraften i gemenskap

Redan innan loppet, på väg mot gärdet, i toalettkön och på uppvärmningen så kände jag det – kraften i att springa tillsammans med tusentals andra kvinnor. Vissa var rutinerade löpare, vinnaren kom i mål innan jag ens kommit till start, andra sprang sin första mil, men vi delade samma bana, samma mål och samma utmaning. När man ser andra kämpa bredvid sig, med svetten pärlande i pannan och fokuserade blickar, inser man att man inte är ensam i sin resa. Det gav mig energi att fortsätta, att pusha mig själv när benen började kännas tunga och hjärnan sa att det vore skönt att sakta ner och gå…

Under loppet kom det hejarop från både publik och medlöpare, och det skapade en känsla av samhörighet. Det påminde mig om att vi är starkare tillsammans och att det ibland är andra människors närvaro och energi som kan ta en över mållinjen.

Kroppen är starkare än vi tror

Innan loppet hade jag mina tvivel. Jag hade ju inte tränat så mycket sen jag anmälde mig…Fick ett tips att INTE springa en mil innan loppet- då skulle jag ju veta hur jobbigt en mil verkligen är. Så jag följde rådet men sprang nog inte mer än 5-6 km under sommaren. Skulle jag verkligen orka springa hela vägen utan att behöva gå? Det hade ju inte varit ”hela världen” heller om jag fick gå delar av milen. Men något magiskt händer när en står på startlinjen, redo att ge sig ut. Adrenalinet, atmosfären och känslan av att ha ett tydligt mål framför sig gör att kroppen svarar på ett sätt som kan överraska.

Efter ungefär halva loppet kom tröttheten smygande. Jag tänkte till och med- de har mätt fel! Så här långt ska vi väl inte springa när jag såg Slottsbacken. Det var då jag fick påminna mig själv om min fina vän Malins peppvideo hon skickat till mig: ”Spring för helvete!” Jag tänkte även på äventyraren Aron Andersson som simmade till Åland… Kunde han simma dit kan väl jag springa 10 km. Fortsätt bara sätta ena foten framför den andra. Och det fungerade! Steg för steg närmade jag mig målet, och när jag passerade mållinjen var det med en överväldigande känsla av att ha klarat något jag tvivlat på. Heja min kropp- och TACK!

Att fira varje liten seger

Att ha nått detta mål var stort för mig, och jag vill påminna alla som läser detta att fira varje liten seger på vägen. Det handlar inte bara om den slutliga prestationens storhet utan också om resan dit. Att våga försöka, att ta sig ut och göra sitt bästa, det är värt att hylla. Jag sprang Tjejemilen för mig själv, men också för att påminna mig om att jag är kapabel till mer än jag ibland vågar tro.

Det är inte säkert jag kommer springa en massa fler lopp men jag har börjat titta på Tjejmilen Sälen 2025. För nu är jag otroligt stolt över den här milen och den lärdom jag tog med mig: tillsammans är vi starkare, och kroppen är en fantastisk följeslagare på vägen.

Till alla er som kämpar mot era mål där ute – ni är starkare än ni tror!

Att röra på sig är en skyddsfaktor för ohälsa- både fysisk och psykisk ohälsa. Hitta din grej!

Våga fråga!

Våga lyssna!

Våga agera!

Skyddsfaktorer och en hållbar hälsa

Jag reser land och rike runt och utbildar i psykisk livräddning och hållbar hälsa. Lever jag som jag lär?

Jo, jag tycker nog det. I alla fall de flesta dagar. Jag försöker hela tiden ta hjälp av de verktyg jag fått med mig i livet. Den allra viktigaste skyddsfaktorn i mitt liv är relationer. Jag hade kanske inte ens levt, om jag inte haft mina goda relationer med olika människor? Genom mina relationer har jag även fått min fysiska och psykiska hälsa och jag ingår i ett sammanhang. Utöver detta så har jag ett meningsfullt liv, som är hanterbart. Det vill säga KASAM.

” KASAM – känsla av sammanhang (på engelska SOC – sense of coherence) är ett skattningsformulär baserat på den salutogena modellen framtagen av Aaron Antonovsky på 1990-talet.

KASAM mäter känsla av sammanhang utifrån tre delskalor:

• Begriplighet – förståelsen för omvärlden som strukturerad och ordnad.
• Hanterbarhet – upplevelsen av att ha resurser för att hantera olika händelser.
• Meningsfullhet – känslan av engagemang och motivation för olika händelser.”

Källa: Socialstyrelsen

Mina föräldrar rustade mig med kärlek och respekt men även med relationer till andra vuxna. Den allra viktigaste personen i min barndom, förutom mina föräldrar, var min mormor Astrid. Den kloka, generösa och varma människan som även lagade mat som ingen annan.  Jag är så glad att jag har kvar hennes stora järngryta som ett fint minne. Jag tror hon finns med mig i livet på något sätt, jag vet inte hur men på nått sätt så fortsätter hon ge mig kraft fast hon dog 1994. Utöver min mormor så fanns det andra vuxna som fortfarande finns i mitt liv. Som mina gudföräldrar och min ”extramamma” Berit. Det här har jag även gett mina barn, att det finns andra vuxna i deras liv som kan finnas där under livet. Det känns lite som en gåva jag för vidare till mina barn-  vikten av relationer och att de även behöver vårdas, de är som växter- det behöver näring och tid.

-Hur orkar du? Det är en ganska vanlig fråga jag får från olika personer. ”Du är ju överallt!” ”Hur hinner du med?”

Jag väljer aktivt. Jag prioriterar min återhämtning, sömn, träning, relationer och jag väljer bort. Jag väljer aktivt bort det som inte ger mig energi. Jag säger nej. Jag tackar nej till uppdrag och jag sätter gränser. Men jag säger även ja till saker som väcker min nyfikenhet och som kanske utmanar mig. Som att tacka ja till att bada isvak i Gällivare.

Jag fyller på med ny kunskap genom att läsa böcker och lyssna på poddar.

Jag tar även hjälp av tacksamhet. Varje morgon och kväll tänker jag på vad jag är tacksam för. Mina två friska barn och min egen hälsa finns alltid med men sen kan det variera. Ibland kan det vara tacksamhet över att resa runt i hela vårt långa land, få gå på en lång ispromenad på Luleälv med en vän, att våren är på väg eller någonting helt annat.

Alla dagar är inte bra dagar och det är också helt okej. Vissa dagar har jag ingen energi alls, tankarna är negativa och tvivlet är stort. Vad håller jag på med? Egentligen? Vad har jag att erbjuda? Vem tror jag att jag är? Som att boka Scalateatern i Karlstad igen? Va? https://niljung.se/utbud/forestallningar/

Vad livet lärt mig är att det handlar om acceptans och this too shall pass, oavsett hur jävligt något är så kommer det en ny dag. Jag vet även att det är upp till mig. Jag kan inte ändra på någon annan än mig själv. Det är jag som kan göra mig en bra dag. Det är inte tanken som räknas, det är handling.

Jag vet också styrkan i att visa sig sårbar och kraften i att berätta om tvivlet och orkeslösheten. Att dela tankar och känslor med någon annan.

”Delad glädje är dubbel glädje. Delad sorg/bekymmer är halverad sorg/bekymmer.”

Så sant. Jag tror på tillsammans. Jag tror på livet.

Små omsorger gör stor skillnad.

Våga fråga!

Våga lyssna!

Våga agera!

Ta hand om dig- var du än är.

I lördags så körde vi Hellre arg än död- en föreställning för livet i min hemkommun Kil. Vi var en samling på nära 90 personer som delade en fin lördag tillsammans i Kil. Det var fint att vara tillsammans med nära och kära men också nya bekanta. Jag blev lite extra glad över att det var två kvinnor från Norge som reste till oss. Hege, är en kvinna jag endast haft dialog med via Instagram, kom med sin väninna och tillbringade ett dygn i Kil.

Flera i publiken hade även varit och ätit Sveriges godaste dumplings, iallafall enligt mig och många andra, hos Xiauoy som driver Dumplings i Kil. Missa inte Dumplings nästa gång du är i Kil! Ligger på Storgatan, mittemot Pekås.

Nytt för denna föreställning var att det var en del barn med i publiken, dels Carolas egna barn, men även vänners barn. Det fungerade alldeles utmärkt att ha med 10-12 åringar på denna föreställning. Med tanke på de fruktansvärda siffrorna som rör just barn som tar sitt liv, känns det extra bra att även barnen får rustas med kunskap och mod.

Några ord från publiken- som jag fått via sms och andra kanaler:

”Tack fina Marie för den fina föreställningen om livet. Så mycket klokheter och erfarenheter du har, som du så fint och proffsigt framför.”

”Budskapet är tydligt- vi behöver träna på att prata med varandra på riktigt. Att våga sätta ord på hur det känns på riktigt.”

”Det var en väl sevärd och väl genomförd föreställning! Alla var mycket nöjda!

Missa inte vårens föreställning! Då kommer vi tillbaka till Scalateatern. Anders, Carola och jag. Boka dina biljetter på:https://www.ticketmaster.se/event/hellre-arg-an-dod-en-forestallning-for-livet-med-marie-niljung-biljetter/649835

Tips! Gör dig en fin onsdag tillsammans med kollegor, familj eller vänner. Ät en bit mat ihop- före eller efter föreställningen som är den 22 maj kl 19:00 på Scalateatern i Karlstad.