HJÄLP❗️Vad ska vi göra❓
Måndagen den 13 september 2021 fick jag ett telefonsamtal som jag aldrig kommer glömma.
Det var en medarbetare på Vy Bus4You som ringde, panik hördes i rösten.
”Det är en tjej här som inte vill leva. Vad ska vi göra?”
Vi hade precis avslutat en fotografering, ett udda uppdrag, och jag hade berättat om mitt arbete som ”livräddare” – att sprida kunskap om psykisk livräddning. Jag svarade snabbt:
”Närma henne försiktigt, jag kommer så fort jag kan.”
Jag sprang från torget tillbaka till tågstationen. På perrongen satt två kvinnor vid var sin sida om en ung kvinna. De hade agerat helt rätt. De hade närmat sig, varit empatiskt påträngande, erbjudit henne en banan och en dricka, och pratade lugnt och stilla med henne. Jag frågade den unga kvinnan om jag fick sätta mig bredvid henne. Det fick jag. Jag förklarade vad jag arbetar med och sa tydligt: ”Du ska inte dö här idag.”
Jag tog fram appen Lumeno och visade ”Reflektionssnurran”, ett verktyg som hjälper till att sortera problem. Jag bad henne markera vad hon brottades med just nu. Hon valde bland annat ”mitt boende”. Det gav mig möjlighet att fråga mer:
”Vad är det med ditt boende som gör att du inte vill leva?”
Hon svarade att hon hade flyttat hemifrån förra veckan och kände sig ensam. Den här situationen är jag van vid att möta, personer som tappat livslusten. Men det kändes så naturligt att visa appen, den blev som en sorts ”psykisk hjärtstartare”. Precis som med hjärt- och lungräddning handlar psykisk livräddning om att vinna tid och skapa utrymme för livsviktiga beslut.
Vi pratade en stund till. Polisen kom, spåret var avstängt. Jag upprepade: ”Du ska inte dö här idag. Nu får du välja: antingen följer du med frivilligt, eller så lyfter vi bort dig. Vi är många här som vill att du ska leva.” Efter en stund gick kvinnan med på att följa med polisen frivilligt. De körde henne till psykakuten. Hur det gått för henne efter det vet jag inte, men jag hoppas att hon har fått rätt vård och stöd, och att hon lever idag.
Jag är så tacksam att jag gjorde det där lite märkliga statistuppdraget med min vän Olle Nilsson den där måndagen för tre år sen. Jag var på rätt plats vid rätt tid och kunde göra skillnad, tillsammans med andra som vågade agera. Vi var flera som vågade vara medmänniskor.
Den 10 september, är det internationella suicidpreventiva dagen.
Det är en dag som påminner oss alla de vi saknar.
2023 dog 1617 i psykologiska olycksfall, eller självmord som är det vanligare namnet på denna katastrof. I ett äldre blogginlägg kan du läsa om varför jag inte vill använda ordet självmord: https://niljung.se/2021/03/10/varfor-jag-inte-vill-anvanda-ordet-sjalvmord/
10 av dessa 1617 personer var mellan 10-14 år.
44 av dessa 1617 var mellan 15-19 år.
93 av dessa 1617 var mellan 20-24 år.
Ta in siffran- 10 barn mellan 10-14 år…
Ingen kan göra allt men alla kan göra nått.
Du behöver inte ha lösningen på en persons problem, men att våga ställa frågan:
”Funderar du på att ta ditt liv?”
…kan rädda liv. Hellre att någon blir arg än att någon dör.
Idag, tre år senare, hänger de fotografier vi tog på stationen i Karlstad. Varje gång jag går förbi och ser bilderna känner jag mig tacksam. Olle är fortfarande gift med Linda och jag är fortfarande gift med Petter.😊
I länken https://lumeno.se/ hittar du Lumeno, appen som numera ägs och förvaltas av Sticky Beat. Den är gratis och finns där appar finns. Prova den gärna och sprid den vidare.🙏
Våga fråga. Våga lyssna. Våga agera.
❤️☀️🌳