Sommaren är kort? Eller?

Nu är det augusti igen, den sista sommarmånaden. Om vi räknar med juni, juli och augusti så är det 62 dagar. Så då är väl sommaren inte så kort? Eller?

Jag skrev ett inlägg på LinkedIn i juni om hur vi kan ta oss an sommaren och dess förväntningar. Att vi skulle fundera på hur vi vill att det känns när sommaren och ledigheten är slut. Det är som om sommaren, trots alla dess ljusa dagar och ljumma kvällar, glider genom våra fingrar snabbare än vi är redo att acceptera.

Jag har ägnat stor del av min sommar till APT- Acceptans, perspektiv och tacksamhet. Ägnat mycket tid åt reflektion, läsa böcker och bad. Nu accepterar jag att hösten är här och är tacksam för sommaren 2024. Min sommar har varit fin och det känns bra i kroppen nu när hösten börjar närma sig. Jag kommer att förlänga sommaren genom många fler bad- det är till och med varmt i Fryken nu.

Jag fick ett hedersuppdrag kopplat till sommaren- Invigningstala på Kil hela veckan, ett arrangemang som funnits i 53 år! Delar med mig av talet här då det rör allt jag tro och arbetar för.

”Hej!
För några av var det här er första parad, som deltagare eller åskådare. För
andra kan det vara den 53:e gången!
Mitt första minne av Kil hela veckan är från 70-talet då stod jag bredvid och
tittade längtansfullt på drillflickorna som gick först i paraden, speciellt hon
som bar på en stor nallebjörn.
Mitt första deltagande i paraden var nog på tidigt 80-tal- troligen ihop med
folkdansen. På den tiden, 80-talet var det även karuseller och en scen med
artister och disco här på gröna torget. När det upphörde vet jag inte.
2005 flyttade jag tillbaka hit och återigen blev Kil hela veckan en del av mitt
liv. Paraden är en del av sommaren helt enkelt.
Jag är så tacksam för att bo i en kommun med ett rikt föreningsliv och det är
nära till det mesta. Det finns något för alla.
Sport, musik, teater, graffiti, scouterna, Fårfesten och mycket annat.
Jag har på olika sätt varit en del av Kils AIK fotboll, Bki Sunnanå, Kils
slalomklubb, Trekå och IF stången. Åker även tacksamt längdskidor i spåren som
den fantastiska spårpatrullen skapar på Höjda.
Det har sålts toapapper, bingolotter, plastpåsar och kakor. Många pass i
kafeterior, sekretariat och liften samt ett gäng körningar till matcher har
gjorts genom åren. Det är både skönt och tomt att den eran nu är över.
Jag jobbar med hållbar hälsa och psykisk livräddning på olika sätt och jag vet
att både föreningslivet och kulturen är livsviktiga skyddsfaktorer.
Att få vara en del av ett sammanhang, göra meningsfulla saker och röra på sig
är lika viktigt för vår hälsa som mat och sömn. Glöm inte bort det.
Tillsammans kan vi till och med rädda liv och minska lidande genom att våga
fråga hur någon mår- på riktigt. Våga lyssna på svaret och även våga agera.

Våga fråga!
Våga lyssna!
Våga agera!
Detta mantra gäller oavsett fråga.

Våga vara en medmänniska i vardagen.
Bjussa på ett leende och ett hej när du möter någon på Storgatan eller på andra
platser i Kil.
Erbjud att köra även grannens barn till träningen eller matchen, bjud hem nån
nyinflyttad på middag eller fika, handla åt grannen som av nån anledningen inte
kan ta sig till affären, sälj några extra toabalar eller kakor för att hjälpa
laget.
Små omsorger gör stor skillnad.
Gör nått! Säg nått! Det är inte tanken som räknas- det är handlingen. Speciellt
i svåra stunder som vid förluster på olika sätt.
Det är tillsammans vi skapar levande föreningsliv och ett bra samhälle. När vi
vågar göra saker tillsammans- även om vi inte känner varandra.

Var en förebild- för dig själv och andra.
Var snäll, mot dig själv och andra.
Alla bär vi på nått.
Så var snäll- alltid.

Härmed inviger jag 2024 års Kil hela veckan!”

Fotograf Roger Kvarnlöv.

Våga fråga! Våga lyssna! Våga agera!