Skyddsfaktorer och en hållbar hälsa

Jag reser land och rike runt och utbildar i psykisk livräddning och hållbar hälsa. Lever jag som jag lär?

Jo, jag tycker nog det. I alla fall de flesta dagar. Jag försöker hela tiden ta hjälp av de verktyg jag fått med mig i livet. Den allra viktigaste skyddsfaktorn i mitt liv är relationer. Jag hade kanske inte ens levt, om jag inte haft mina goda relationer med olika människor? Genom mina relationer har jag även fått min fysiska och psykiska hälsa och jag ingår i ett sammanhang. Utöver detta så har jag ett meningsfullt liv, som är hanterbart. Det vill säga KASAM.

” KASAM – känsla av sammanhang (på engelska SOC – sense of coherence) är ett skattningsformulär baserat på den salutogena modellen framtagen av Aaron Antonovsky på 1990-talet.

KASAM mäter känsla av sammanhang utifrån tre delskalor:

• Begriplighet – förståelsen för omvärlden som strukturerad och ordnad.
• Hanterbarhet – upplevelsen av att ha resurser för att hantera olika händelser.
• Meningsfullhet – känslan av engagemang och motivation för olika händelser.”

Källa: Socialstyrelsen

Mina föräldrar rustade mig med kärlek och respekt men även med relationer till andra vuxna. Den allra viktigaste personen i min barndom, förutom mina föräldrar, var min mormor Astrid. Den kloka, generösa och varma människan som även lagade mat som ingen annan.  Jag är så glad att jag har kvar hennes stora järngryta som ett fint minne. Jag tror hon finns med mig i livet på något sätt, jag vet inte hur men på nått sätt så fortsätter hon ge mig kraft fast hon dog 1994. Utöver min mormor så fanns det andra vuxna som fortfarande finns i mitt liv. Som mina gudföräldrar och min ”extramamma” Berit. Det här har jag även gett mina barn, att det finns andra vuxna i deras liv som kan finnas där under livet. Det känns lite som en gåva jag för vidare till mina barn-  vikten av relationer och att de även behöver vårdas, de är som växter- det behöver näring och tid.

-Hur orkar du? Det är en ganska vanlig fråga jag får från olika personer. ”Du är ju överallt!” ”Hur hinner du med?”

Jag väljer aktivt. Jag prioriterar min återhämtning, sömn, träning, relationer och jag väljer bort. Jag väljer aktivt bort det som inte ger mig energi. Jag säger nej. Jag tackar nej till uppdrag och jag sätter gränser. Men jag säger även ja till saker som väcker min nyfikenhet och som kanske utmanar mig. Som att tacka ja till att bada isvak i Gällivare.

Jag fyller på med ny kunskap genom att läsa böcker och lyssna på poddar.

Jag tar även hjälp av tacksamhet. Varje morgon och kväll tänker jag på vad jag är tacksam för. Mina två friska barn och min egen hälsa finns alltid med men sen kan det variera. Ibland kan det vara tacksamhet över att resa runt i hela vårt långa land, få gå på en lång ispromenad på Luleälv med en vän, att våren är på väg eller någonting helt annat.

Alla dagar är inte bra dagar och det är också helt okej. Vissa dagar har jag ingen energi alls, tankarna är negativa och tvivlet är stort. Vad håller jag på med? Egentligen? Vad har jag att erbjuda? Vem tror jag att jag är? Som att boka Scalateatern i Karlstad igen? Va? https://niljung.se/utbud/forestallningar/

Vad livet lärt mig är att det handlar om acceptans och this too shall pass, oavsett hur jävligt något är så kommer det en ny dag. Jag vet även att det är upp till mig. Jag kan inte ändra på någon annan än mig själv. Det är jag som kan göra mig en bra dag. Det är inte tanken som räknas, det är handling.

Jag vet också styrkan i att visa sig sårbar och kraften i att berätta om tvivlet och orkeslösheten. Att dela tankar och känslor med någon annan.

”Delad glädje är dubbel glädje. Delad sorg/bekymmer är halverad sorg/bekymmer.”

Så sant. Jag tror på tillsammans. Jag tror på livet.

Små omsorger gör stor skillnad.

Våga fråga!

Våga lyssna!

Våga agera!

Ta hand om dig- var du än är.